Det är november redan, var i hela friden tog tiden vägen detta året?! Något som jag alltid försöker göra är att utvärdera tiden som gått och göra tillbakablickar för att se vad jag åstadkommit och vad jag kan göra bättre.
Första delen av året så mådde jag väldigt dåligt då jag tvingades sätta min tidning i konkurs. Jag var i en relation som drog ner mig otroligt mycket och jag bodde i en lägenhet och stad som jag inte trivdes i, jag skrattade inte så ofta (jag vet, hur tokigt är inte det?) och jag kände inte mig som mig själv överhuvudtaget.
Så jag gjorde en helomvändning, jag bestämde att jag var viktigast i mitt liv och flyttade till Helsingborg och började så småningom reparera mig från allt som hänt. Jag vågade sätta ner foten och jag satte mig själv först, och det betydde väldigt mycket.
Detta året har varit mitt återhämtningsår, jag valde mig själv framför jobbet och även om det varit svårt att tampas med skuldkänslor att inte jobba tillräckligt hårt har jag fått en ny energi och en hel massa nya drömmar som jag tänker genomföra, i sinom tid. Det är en befriande känsla att befinna sig precis där man vill vara i livet. Även om jag har ett otroligt tungt bagage så har jag ett väldigt lyckligt liv som gör att jag orkar bära den där tunga ryggsäcken, att vara lycklig är den bästa styrkan jag har.
Så nu ska jag njuta av min lyckostund innan min kompis kommer hit, och tänka på hur mycket jag har i mitt liv och hur tacksam jag är, hoppas ni också gör det emellanåt! Kram på er ♥
Denna bild (i fullformat med Philip) har jag på mitt sängbord, den påminner mig varje morgon om hur lycklig jag är, för det syns så tydligt på denna bilden. Tack igen Lisa för dom fantastiska bilderna, och förlåt för min beskärning, ha ha..