Jag och Paulina när hon föddes 1995, så stolt storayster jag var!
Jag hade jätteont i magen när jag gick från kontoret igår, jag var livrädd för att ha lagt ut hela min dagbok på internet och när min pojkvän skrev att han skulle läsa så bad jag honom att vänta för det var så otroligt tungt. Jag ångrade mig när jag gick hem, tänkte att jag kommer möta folk som har läst om mitt innersta och rädslan att kolla kommentarerna efter sårande kommentarer var stor. Ska jag ta bort det? Ska jag ångra mig?
Jag läste inte kommentarerna igår utan valde att ha en kväll med en kompis och låta allt känslomässigt lägga sig. När Evelina hade åkt hem så satte jag mig i sängen och läste alla kommentarer. Vilka fantastiska människor ni är, ni har skrivit helt makalösa kommentarer och jag har gråtit så mycket när jag läst, det är ni som får mig att våga, och det är ni som får mig övertygad om att detta var helt rätt beslut, och att jag absolut inte ska vara rädd. Tack för att ni finns och för att ni stärker mig, det betyder mer än ni någonsin kan förstå.
Jag fortsätter godkänna alla kommentarer (och jag svarar på alla!) senare idag. Stor kram till er fina människor.