En av klänningarna som orsakade krig imorse ;-)
Jag gick igenom hela min garderob denna morgonen. Jag ska på en student imorgon och eftersom jag äger över 50 sommarklänningar borde det liksom inte vara något problem, men hälften av klänningarna jag levde i förra sommaren är för stora och återigen förbannar jag mina fula tatueringar på benen som jag gör varje sommar när benen syns, varför skulle jag göra tre vedervärdiga stjärnor på vaden?! Jag ringer min stackars mamma som får höra hela utläggningen om varför det är så synd om mig denna morgon. ”Men tänk om du hade haft en killes namn på benet, det hade väl ändå varit värre?” ”Nä! Jag hade hellre haft SUNE över hela vaden än dom fula stjärnorna” och efter några minuter när mamma gett flera förslag på klänningar så lugnade jag ner mig, vi la på och jag satte mig i soffan och tog ett djupt andetag, vad är det som känns jobbigt egentligen? Jag kom rätt snabbt fram till att det inte alls handlade om några töntiga klänningar utan att jag egentligen var ganska stressad och att det var därför jag kände mig negativ. Så jag satte på min favoritmusik, städade hela lägenheten och radade upp saker jag var tacksam för idag, istället för att fokusera på dom fula tatueringarna tänkte jag att jag är glad att jag inte har fler ärr på benen och kan gå obehindrat, att jag har råd att köpa fina nya klänningar och att jag bor i min drömlägenhet. Det är så lätt att fokusera på fel saker, låta vardagssaker bli för stora och ta för mycket energi. När jag gick till jobbet var jag den vanliga solstrålen igen, och livet kändes sådär ljuvligt igen. Men trots jag har mycket i bagaget så behöver jag påminna mig själv ibland också, klänningar är väldigt litet i det stora.